Du gav upp
valde bort
att kämpa var inget för dig
inte för livet
aldrig för mig
Du avvisade mig
sa nej
men till sist
det är du
som ensam är
Att leva i lögner
i ett korthus som faller
av minsta felsteg
svårt som att blunda
och balansera på kanten
Du bemöter mig
med tystnad
som om jag skulle tro
att du somnar lycklig
när du vänder ryggen till
måndag 11 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du målar fi.nt med orden i din dikt
SvaraRaderaMycket starkt och känslosamt!
SvaraRadera