När vintern tagit slut
och de sista stjärnorna har fallit
är vi fast
i en tyst
gråzon
där ingen ser
och livet verkar vila
för allting stannar upp
Innan våren kommer
tar världen en paus
fryser varje rörelse
som i en svartvit film
för solens värme
kan vi inte se
och grönskan är instängd
i små knoppar
Jag är rädd
att världen ska ge upp
att luften är förstörd
allt för svårt att andas
så jag söker varje tecken
men det är först när jag ser
livet växa fram
som jag kan andas ut
torsdag 21 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
mycket vackert och levande språk, gillar ord som stjärnor, gråzon och knoppar.
SvaraRadera