Jag var förbannad
så ledsen
som om tårarna
var utan slut
Att vara ensam
var mitt val
att stänga ute dig
en följd av det
Att jag sårade dig
att du var rädd
om mig
kunde jag inte se
Du kom igen och igen
för att nå mig
och jag förstod tillslut
vad jag betyder för dig
Du talade om kärlek
att det krävs två för att leva
att livet är den väg
som vi tillsammans vandrar
måndag 25 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här är dina ord alltid välkomna.