torsdag 7 januari 2010

Att orsaka

Jag minns
vi lovade varandra
när regnet faller
är vi nära
de tårarna
som jag aldrig fällde
sköljer över din kropp

Vi försvann
bort från varandra
gick vilse på vägen
hittade aldrig hem
de skratt
som jag gav
glömde jag lika snabbt igen

Vi hann aldrig
ta farväl
förstå meningen med livet
de stunder
jag tillåter mig
att lämna denna värld
finns bara med dig

Och du är borta
har valt en annan väg
jag var orsaken till det
för vår historia
med trånande blickar
så okänd att vi aldrig vågade
krypa tätt intill

2 kommentarer:

Här är dina ord alltid välkomna.