Världen far förbi
människor, bilar, stränder
jag ser samma hav
som du nyss sänkte dig i
din kropp, värmd av solen
tågets puls, i takt med livet
närmar mig dig
du som varit långt hemifrån
Himmeln blå, oändlig
oceanen lika så
små båtar, långt där ute
äventyr, fantasier
hur länge sen är det
som du var hos mig
rälsen, två raka linjer
ett spår mot dig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fint. Är det längtan som är kärnan månne, jag har svårt att sätta fingret på det. Fina ord hur som helst.
SvaraRadera