Ett hjärta som brinner
bränner sönder min kropp
som trånar, längtar, söker
Ett ensamt ord, det enda
som ger elden styrka
är min överlevnad
Vart jag än går
följer du mig
överallt ser jag dig
I min spegelbild, i stadens ljud
mellan bokens ord
mitt i solen, finner jag dig
Du, mitt beroende
jag tror jag slutar andas
om du lämnar mig
onsdag 25 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
fint och lite tungt.
SvaraRaderaKanske ett inte så bra beroende.
Så kan det kännas. Vackert och som sagt tungt.
SvaraRadera