Jag levde
ett tag
utan dig
mitt i livet
var det svårt
att vara själv
För där
du var
fanns ingen
längre kvar
så ensam
i många dar
Tillsammans
ja, visst
löften vi gav
men vi rasar
när tiden utan
blir för lång
tisdag 5 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Saknad. man känner igen sig. en skrämselhicka utan sans... jAg känner dina ord
SvaraRaderaja det är bra.
SvaraRaderaInte bra att vara ensam när man gett löften.