tisdag 5 oktober 2010

Tiden utan

Jag levde
ett tag
utan dig
mitt i livet
var det svårt
att vara själv

För där
du var
fanns ingen
längre kvar
så ensam
i många dar

Tillsammans
ja, visst
löften vi gav
men vi rasar
när tiden utan
blir för lång

2 kommentarer:

  1. Saknad. man känner igen sig. en skrämselhicka utan sans... jAg känner dina ord

    SvaraRadera
  2. ja det är bra.
    Inte bra att vara ensam när man gett löften.

    SvaraRadera

Här är dina ord alltid välkomna.