Jag har lovat mig själv
men inget går
för varje gång
jag ser dig
är du längre ifrån
Men jag kan
känna hur
hjärtat slår
som om tiden stått still
det var igår
Jag sträcker mina händer
längtar efter dig
skriker ditt namn
önskar att du hör
och vänder hem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En fin, innerlig betraktelse. Tycker om mittenpartiet; jag kan känna hur hjärtat slår, som om tiden stått still. Mycket vackert.
SvaraRaderaJag tycker bäst om sista strofen. Fint.
SvaraRaderaVemodig och vacker början
SvaraRaderaLängtan... ja den kan göra ont! Fint skrivet. Och kul du kom igen ;)
SvaraRadera