Du har stått utanför
rätt länge nu
stängs ute
från ett värdigt
liv
Du kastats runt
när ingen vill se
allt det svåra
det mörker
som döljs
När de som ska hjälpa
blundar
sviker
lämnar
dig ensam
Valet var aldrig ditt
men ansvar
för andras dåliga val
tvingas du ta
Allt du gör
är en kamp
mot klockan, tiden
livet
Det enda jag önskar
är att dina böner hörs
väntan på ett hem
där ingen rädsla finns
så lyckan kan gro
Men dina rop
om hjälp
försvinner
i högar med papper
alltid längst ner
Trots att allt du ber om
allt du behöver
bara är en plats
där du kan vara
trygg
onsdag 9 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra får tankar om nära och kära som har problem.
SvaraRaderaFår man tankar efter en text då är den bra.
Gillar också, fint.
SvaraRaderaDen berör verkligen =)
SvaraRadera